Dålig på att uppdatera..

Jag vet.  Och det kommer bli så även i fortsättningen.

Vi får se när jag orkar skriva nästan gång!

Ny kurs började idag i varje fall.. :)

/Cissi

Torsdag och hälgen..

Efter skolan i torsdags, som endast var fram till tolvslaget (på dagen) så begav jag mig på sexmöte.
Sexmöte är min lilla förkortning på sexmästerimöte, då jag tycker det är jobbigt att säga. Dessutom låter det inte så snuskigt.
På ett sexmästerimöte planerar man lite aktiviteter som kommas skall under terminerna, fester av olika slag helt enkelt.
Vi planerar en jätterolig december fest som kommas skall (får inte avslöja något ännu dock, det kommer sen!) och lite andra
fester och roligt skojs som troligen blir till våren.

Sen begav jag mig hem för att diska, och plocka undan allt som kan tänkas mögla när man är borta i några dagar.
Jag packade judoväskan också och åkte till mamma. Där lekte jag och sen fick jag träna massa judo. Det var roligt. Jag blev trött.
Sen tillbaka till mor för att sova en stund.
Ja, det blev verkligen sova en stund eftersom Patric fick för sig att vi skulle spela diddi efter att mamma och jag hade pysslat. Vi snickrade
en spellåda. En vanlig skokartong som vi (eller mestadels jag) gjorde om så den såg lite finare ut.
Klockan var väl nämare ett innan jag kom isäng.

Sen var det uppe med tuppen (10.00) för att göra sig klar och åka till resecentrum (14.00) för att möta upp lite trevligt
overallsfolk inför hälgens tripp till Karlstad.
Bussresan var varm men rolig och trevlig. Vi anlände vid 16 tiden i Karlstad och begav oss genast mot campus.
Anledningen till att jag skriver hälgen är väl för att just på campus så var det dags för Älghälga.

Älghälga är en overallsresa (om ni inte förstått det) och dit åker man för att leka massa lekar och ha grymt roligt. Man kan bli full
på kuppen om man vill det. Jag drack minttuu-pucko. Smakar mintchoklad. Väldigt gott. Och en del cider drack jag med.
På fredagen var det poängjakt där vi skulle göra alla möjliga konstiga saker, bland annat hitta en snäll polis (vi fick inte ringa polisen), vi skulle
hitta en pizza bagare, sjunga hajk-låten (sommar, sommar och sol, havet och vinden och doft av kaprifol) på teckenspråk (tack Mia!). Hitta en upplåsbar barbara, hitta en full buddist, bygga ett halsband av kapsyler och ja, allt möjlig helt enkelt. Och därmed fjäska en massa för lekledarna.

Sen var det dags för fest på Bunkern och sedan dags för sov-sals-sovande.

Lördagen började med en väldigt fin sång om bananer. Vet ni vart landet där man böjer bananerna ligger? Det vet jag!
Så det gick inte att sova vidare utan det var upp, dra på sig overallen igen och bege sig utanför för den obligatoriska pyttipanna brunchen
som serveras i en väldigt fin Älghälga kåsa.
Efter en lång väntan var det dags för ännu mera lekar. Denna gången var det bäst tid som gällde. Grenarna bestod av:
1. Tre personer ska dricka upp blåbärssoppa på ett serveringsfat (inte så stort, men tre huvuden samtidigt blir trångt).
Vi hade en mycket bra tid på detta och Lotta, Mattias och Fredrik hade fina röda näsor efteråt!
2. Vi skulle skjuta på en älg. Med några konstiga slags kulor. Det var ingen riktig älg, då det var en människa som var utklädd till älg, så jag blev lite ledsen. Men sen fanns det möjlighet att få extra poäng, genom att man har en djuraktivist som ska rädda älgen. Vår älskade Annie tog fem frivilliga skott. Plus poäng till oss!
3. Två personer skulle klä på sig full mundering, ja det började med innertröja, yttertröja och ytterjacka, det fortsatte med täckbyxor, innerskor, stövlar och såklart en fin mössa, allt i jägarnas tecken. Och sedan springa över två kullar, snurra några varv med huvudet mot en flaska och sedan springa tillbaka, och byta med den andra personen. Mycket kläder, mycket roligt.
4. Sen skulle man släpa ett antal dunkar, troligen fyllda med vatten i en pressening, över en kulle, runt en bänk och sen över kullen igen. Man fick pluspoäng om man var färre som gjorde det och det blev Fredrik och Ronald. De var väldigt trötta, men vi fick pluspoäng!
5. Sista grenen var nog en elakaste. Paddan och Brattvik var ensamna i ett lag och Brattvik som ni alla vet är ond, så denna gren fick Paddan göra helt själv. Han kunde knappt gå efteråt. Vi andra var fem stycken som gjorde detta ihop. Grenen gick ut på att dricka tre liter läsk så fort som möjligt, med sugrör. Läsen var sockerdricka blandat med hallonsoda, så alla våra törsta pojkar och flickor fick dela på denna dricka. Vi hade den näst snabbaste tiden men vi fjäskade nog bäst.

Efter detta var det dags för lite vila och sen begav vi oss mot sittningen. Där serverades det mat och det är ju inte Älghälga om det inte är älgfärs som serveras. Med potatis och kantarellsås? Mycket gott i varje fall. Vi fick besök också. Eftersom att i år var det 15-års jubileum för Älghälga så hade de en speciell överraskning till oss. Ingen mindre än programledaren för HAJK dök upp och skämtade lite med oss. Filmklipp kommer senare. Sikken värmländska han talar alltså!

Sittningen sög i övrigt, då våra kära toastmasters inte alls lyckades någe vidare. Jag trodde man hade en mikrofon för att inte behöva skrika, men de skrek i mikrofonerna? Vad är poängen med det då? Nåja. Jag hade trevligt i varje fall. Mycket dans och mycket skratt, sen blev det sängen.
Och tro det eller ej. Jag vaknar till samma låt på söndagen också.

Sen var det dags för hemfärd. På bussen hem sov jag. Mamma hämtade mig. Jag kom hem, packade upp, åt lite mat, städade lite, skulle sätta mig och plugga men ändrade mig. Jag frös och tog en dusch sen la jag mig i sängen för att vänta på att klockan skulle bli åtta så jag kunde se på ”vem kan slå filip och fredrik” men innan klockan ens var sju så sov jag som en stock. Jag vaknade halv tio idag och var mycket utvilad.

Idag har jag råpluggat inför tentan och dessutom tvättat. Imorgon är sista föreläsningen och en frågestund inför tentan. Och judoträning.
Nu är jag trött som bara den och ska sova.

Här kommer låten jag vaknade till, njut!

/Cissi

Snodd. Stulen. Tagen.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig.
När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk
av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter
om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt.
Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full.
De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde
sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om
burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ‘ja’. Då lyfte professorn fram
två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt
fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken
representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa
och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara
dessa saker återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra
saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna
eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns
det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för
din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en
omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre
viktigt. Ta hand om ‘golfbollarna’ först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som
är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad
kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa
er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

/Cissi

(Snodd från: http://lifebeyondcina.blogg.se/)

Skrivet: Hösten 2007

Jag hittade något jag skrev hösten 07. Vet inte riktigt vad jag ska säga om detta riktigt :P

En vårdag i november, jag minns den lika klart som min födelsedag. Jag vandrade längs gen ensliga vägen bort från stan. Han hade sagt så många saker, mitt hjärta, mina tankar och min värld blev till en massaker. Det lilla stilla, som började glöda, det stilla lilla, har börjat blöda. Jag kan inte bli kär, jag vet inte varför; tycker du inte att jag redan har tillräckligt att döva?

Varje år, varje gång, samma tjej, varje dag. Jag ser det röda som blixtrar och skiner och strålar över bergen. Jag tror jag får cancer. Du är så dum, som inte kan se att du trots alla om och men, faktiskt har sumpat alla dina så kallade chanser.

Låt det röda rinna bort och komma ned, låt det falla, försvinna och inte vara något mer, som du sa. Allt är upp och ned, det snurrar och det spinner och jag orkar inte mer, detta tänker jag inte ta. Mina tanker, en hemlighet. Mitt hjärta som slutat slå. Mina känslor, vad är det? Och min värld som ingen kan se. Löven faller från taken, stjärnorna tindrar i baken. Han är sen och här ligger jag naken i min säng på skansen. Ja, det är ned och up, men konstigt nog ser jag bara en galen, rosa och skäggig tupp.

Tillsammans med det röda, ja när du är nära det röda blir jag inte lycklig, det får mig bara att tro att du är en underlig flykting. Du flyr från den spinnande snurrande sanningen som på något oförståeligt sätt ser ut som mig. Är jag ful, tjock och allmänt äcklig? Eller drömmer du om att få se mig dräktig? Kan du inte vara en man, den man du är, utan bekymmer och klagomål och visa dig lika präktig? Hon är inte som du, hon har redan en och tro mig, hon behöver inte två. Jag drömmer drömmar som man bara kan drömma om, om ett liv varken jag eller någon kan uppnå eller få. Det är lite lustigt att allt beror på dig och du är den enda som kan få det röda i mig att börja slå.

Varje år, varje gång, samma tjej, varje dag. Jag ser det röda som blixtrar och skiner och strålar över bergen. Jag har nu fått cancer. Du är fortfarande dum om du inte ser att jag finns, och du behöver bara tala om det för mig, då vet du att du inte har sumpat alla dina konstiga chanser.

Låt det röda rinna bort och komma ned, låt det falla, försvinna och inte vara något mer, som du sa. Allt är upp och ned, det snurrar och det spinner och jag orkar inte mer, detta tänker jag inte ta. Mina tanker, en hemlighet. Mitt hjärta som slutat slå. Mina känslor, vad är det? Och min värld som ingen kan se. Löven faller från taken, stjärnorna tindrar i baken. Han är sen och här ligger jag naken i min säng på skansen…

..Mina damer och herrar. Pojkar och flickor. Tro det eller ej men jag sa inte som ni trodde. Nej. Detta papper och en blå penna, var mina drömmar stora hjältar. Mina damer och herrar. Han sumpade inte sina sista chanser, han tog faktiskt bort min cancer.

/Cissi

Jag är tydligen störd

Klockan är tre och jag borde sova. Bara för att jag lade ned paper skrivandet så blev jag pigg. Denna gången skyller jag på Anette.

Malin väcker mig tidigt imorgon, mitt huvud värker och jag har noll koncentrationförmåga.

Godnatt

/Cissi

Är jag student nu?

Igår samlade jag och Anette vårt goa gäng på massa glada LUPP:are för att äta god mat på kina muren och sedan skrämma slag på Örebros krogar (vilket vi definitivt lyckades med!). Det hela började med massa stress, men de flesta var på gott humör så till slut kunde man slappna av. Jag höll ett välkomsttal till allesammans för första gången och något som gjorde mig extra nervös var människorna som satt bakom oss som inte ens hade med oss att göra, som funderade starkt på vad fan jag pysslade med och lyssnade med elefantöron. Talet blev kort och gott.

Lottisen tänkte spendera en massa pengar och det slutade med 1½ flaska vin som hon halft delade med Sanne, men resulterade i att hon själv körde buss och fick bege sig hemmåt. Observera att det inte var matens fel.

Vi begav oss till MM-baren för att sjunga karaoke och precis när det var dags att börja så drog i princip de flesta till Klaras istället, kvar blev jag, Anette och Lars. Men vi hade för jävligt kul ändå, då vi alla sjöng karaoke och tjoade. Något som jag inte alls vet hur jag lyckades med, var att sjunga karaoke helt själv uppe på scenen. Flera gånger. Jag som har scenskräck. Mamma sket på sig när hon fick höra det. Anette var dock av världsklass igår och hon satte verkligen eld på himlen.

Jag kissade bakom kyrkan på Stortorget och drack minttu med fruktsoda på en trappa där också. Jag däckade i sängen vid halv tre tror jag och vaknade vid 09 tiden (fast jag trodde klockan var 10).

Vfun är slut för nu och nu är det bara att författa sitt jävla paper och ha med sig det imorgon till klockan 8. Anette kom och hjälpte mig och läste igenom mitt paper. Detta är det första papret jag skriver helt själv och det är ta mig i röven inte lätt någonstans. Det var mycket enklare när man skrev ihop med någon för då kunde man även diskutera innan man satte ord på det hela. Att göra det själv är inte det enklaste. Anette hade väldigt många bra tips som jag tog lärdom av och jag tror nog äntligen att jag börjar få till det hela.

Jag sitter och pluggar i sista sekund, antar att det är vad studenter gör. Det blir inte många timmars sömn för min del inatt har jag en känsla av då jag måste ta lite pauser till och från. Den jävla texten på datorn gör att ögonen går i kors efter ett tag.

Och idag skriver jag faktiskt inte bra alls, all min energi som finns kvar efter tre veckor med 2 åringar att forumlera mig bra och sådant har jag lagt på mitt paper.

Vi hörs när jag är levandes igen, eller på betapet.se (d4rl1ng).

/Cissi

Apor och fittfakta

Anette kom förbi mig nyss och tyckte att hon skulle tömma min lägenhet. Innan jag berättar mer, måste jag säga att det måste vara underligt för er att läsa att mina inlägg i princip bara handlar om Anette?

Hon knackade på dörren och jag jamade. Hon försökte öppna dörren medan den var låst och jag skrattade. Hon låste upp dörren och öppnade den och sade ”håååll käften!” med världens hånflin. Hon passade även på att kasta två nycklar på mig, varav den ena går till hennes lägenhet och den andra är reservnyckeln till min som mamma oftast brukar ha (när inte Anette kidnappar den).

Hon stod ute och rökte och jag tyckte det blev kallt så jag gick också ut för att hålla henne sällskap. Jag talade om för henne att jag fortfarande inte hade ätit vilket jag skulle ha gjort och hon gapskrattade och meddelade mig att det hade ju inte heller hon gjort. Då brast även jag i skratt, med tanke på att hon skulle ju ha ätit något så simpelt som nudlar.

Hon hade i varje fall kommit så långt att hon hällt upp vatten i en kastrull. Vilket är det första steget för att koka nudlar för er som inte vet det. Sedan kom hon på att hon inte hade bestik eller tallrik eller något att äta på. Jag förstår att hon inte hittade något bland alla satans bananlådor som står uppstaplade så fint i lägenheten. Däremot kan jag inte förstå vilken diet hon är på. Hon åt en inlagd gurka som tydligen var så stark att hon behövde dricka vatten ur kastrullen.

Vi båda två stod dubbelvikta utanför min dörr samtidigt som samtliga grannar öppnade sina dörrar och stirrade på oss med röda argsina ögon, ungefär som Rudolfs röda näsa. Eller inte.

Nu ska jag, på riktigt, äta mat och duscha, sedan sova (Cissi hör i huvudet: ”Det kommer aldrig hända!”). Nej jag vet, men jag måste ju försöka eller hur? (Cissi hör i huvudet: ”Äh, håååll käften!”).

Anette, jag vet att du sitter och läser detta nu. Det är långt efter din BEDTIME, så sluta genast och gå och lägg dig och sov! Du ska fan upp halv sex imorgon och ha halvt sex med bussen. Eller… Va?!

Det roliga är att Anette är nio år äldre än jag.

Sötsur sås, till en söt(sur) teletubbie!

/Cissi

Eru goe ällah?

Jag har ingen koll på hur länge Anette fixerade sig på min soffa, men nu är den tom. Hade nästan blivit helt van att ha henne där och nu får jag nästan ringa och tvinga över henne för att hon skall besudla den. Får väl locka med cola light och lite nudlar eller något åt det hållet.

Min jävla förkylning vill ju inte alls släppa, den märks inte av sådär jätte mycket men jag vet att den finns där och det stör mig så in åt helvete. Den kommer nog bara förvärras då jag går ut på VFU på måndag på förskolan med barn i åldrarna 1-4år. Förkylningen åker runt runt runt, runt runt runt, runt i hela Cissi.

Vi har haft sittning, det kanske jag sagt? Vi har skrivit paper också för den delen, det har jag nog också sagt. Jag har blivit väldigt osocial på nätet, men jävligt social bland människor. Vad har hänt? Det brukar ju vara tvärtom.

I onsdags vet jag dock att jag var och tränade judo, och varje onsdag skall jag åka in tidigare för att hjälpa till med nybörjar gruppen. Riktigt kul ska det bli och lärorikt för den delen. Då har jag ju några att leka pedagog med, försökskaniner. Sånt gillar vi.

Malin kom hit igår och tyckte att Cissi skulle bli full. Den som blev full var nog hon själv och dessutom är hon lättskrämd. Många fina pose bilder fick jag också, även på mig själv!

I fredags så invigdes jag mycket vackert i min underbart fina gröna overall och Anette har nu mera tillåtelse att kalla mig för en riktig teletubbie (jag var ju inte riktig innan invigningen).

Idag har jag sytt på mitt invigningsmärke och mitt underbara legomärke, vilket innebär att jag självklart någon gång ska till Linköping kravallerna på legofest. Go Linköping.

Nu sitter jag och halvsover, Anette ska komma förbi och hämta lite grejer sedan. Hon har fortfarande min nyckel och det känns riktigt tryggt faktiskt. Har inte kännt henne så jätte länge, men jag vet redan att jag kan lita på henne (Cissi hör i huvudet: ”Håååll käften!”)

Jag har ju tänkt mig att jag skall blogga om allt roligt som sker runt omkring mig, men det faller hela tiden bort och jag skriver istället långtråkiga inlägg så som detta. Jag kanske borde blogga varje dag istället, men det tar ju på krafterna det också. Våra semenarier, jisses de är helt sjukt roliga och jag minns knappt något alls.

Nu ska jag dricka kaffe, ligga på soffan och inte göra ett piss förens det är dags att äta något, duscha och sedan sova. Börjar nio imorgon och jag går upp åtta, då jag har fem minuters gångväg till förskolan (Cissi hör i huvudet: ”Håååll käften!”).

So long suckers!

/Cissi

Det röda, upp och ned

En vårdag i november, jag minns den lika klart som min födelsedag. Jag vandrade längs gen ensliga vägen bort från stan. Han hade sagt så många saker, mitt hjärta, mina tankar och min värld blev till en massaker. Det lilla stilla, som började glöda, det stilla lilla, har börjat blöda. Jag kan inte bli kär, jag vet inte varför; tycker du inte att jag redan har tillräckligt att döva?

Varje år, varje gång, samma tjej, varje dag. Jag ser det röda som blixtrar och skiner och strålar över bergen. Jag tror jag får cancer. Du är så dum, som inte kan se att du trots alla om och men, faktiskt har sumpat alla dina så kallade chanser.

Låt det röda rinna bort och komma ned, låt det falla, försvinna och inte vara något mer, som du sa. Allt är upp och ned, det snurrar och det spinner och jag orkar inte mer, detta tänker jag inte ta. Mina tanker, en hemlighet. Mitt hjärta som slutat slå. Mina känslor, vad är det? Och min värld som ingen kan se. Löven faller från taken, stjärnorna tindrar i baken. Han är sen och har ligger jag naken i min säng på skansen. Ja, det är ned och up, men konstigt nog ser jag bara en galen, rosa och skäggig tupp.

Tillsammans med det röda, ja när du är nära det röda blir jag inte lycklig, det får mig bara att tro att du är en underlig flykting. Du flyr från den spinnande snurrande sanningen som på något oförståeligt sätt ser ut som mig. Är jag ful, tjock och allmänt äcklig? Eller drömmer du om att få se mig dräktig? Kan du inte vara en man, den man du är, utan bekymmer och klagomål och visa dig lika präktig? Hon är inte som du, hon har redan en och tro mig, hon behöver inte två. Jag drömmer drömmar som man bara kan drömma om, om ett liv varken jag eller någon kan uppnå eller få. Det är lite lustigt att allt beror på dig och du är den enda som kan få det röda i mig att börja slå.

Varje år, varje gång, samma tjej, varje dag. Jag ser det röda som blixtrar och skiner och strålar över bergen. Jag har nu fått cancer. Du är fortfarande dum om du inte ser att jag finns, och du behöver bara tala om det för mig, då vet du att du inte har sumpat alla dina konstiga chanser.

Låt det röda rinna bort och komma ned, låt det falla, försvinna och inte vara något mer, som du sa. Allt är upp och ned, det snurrar och det spinner och jag orkar inte mer, detta tänker jag inte ta. Mina tanker, en hemlighet. Mitt hjärta som slutat slå. Mina känslor, vad är det? Och min värld som ingen kan se. Löven faller från taken, stjärnorna tindrar i baken. Han är sen och har ligger jag naken i min säng på skansen…

..Mina damer och herrar. Pojkar och flickor. Tro det eller ej men jag sa inte som ni trodde. Nej. Detta papper och en blå penna, var mina drömmar stora hjältar. Mina damer och herrar. Han sumpade inte sina sista chanser, han tog faktiskt bort min cancer.

/Cissi